torsdag 11 september 2008

Ett år

Tänk vad tiden går snabbt. Igår var det ett år sen jag och Maken träffade Blu-Ray och Elthon första gången.

Bly-Ray's lille kattunge har blivit stor och självständig. Åter igen måste jag tacka Blu! Vårt liv hade varit ganska så tomt om vi inte träffat honom den där gråa dagen för ett år sen.

såååå liten kille!


Så nära Blu hela tiden och Hjälten Blu tog hand om honom!


Och idag, lite större


och så fin.


Bror Eragon träffade vi inte den här dagen! Det tog ett par veckor till och två månader senare fick även han komma hem!

10 kommentarer:

Lena sa...

Vad tiden år fort! Och ändå händer det mycket på ett år. För ett år sedan hade vi bara hundar...

JULIEK sa...

Åååå så fine. Jeg vokste faktisk opp med svarte katter. Vet ikke hvorfor vi bare hadde det, helt tilfeldig tror jeg det var, men de er jo så flotte da : = )

Linda sa...

Men är det ett helt år sedan?! Herre min je vad tiden går.
Tänk, jag minns den där oranga filten... :)

Hedgren sa...

Vilken tur - för er och för kisarna...

Lena sa...

hrmm... jag är för snabb eller slarvig... går ska det så klart stå.

mossfolk sa...

Oj, har det gått ett helt år?! Jag tycker så mycket om dina kattbilder!

Villa Nian sa...

panter: Visst är det otroligt vad fort det går och vad mycket som händer!

julie: Visst är svarta katter fina:-) en utmaning att fotografera men sååååå fina:-)

lindalotta: filten....den glömmer man inte :-). Tänk att självaste Börje Salming har suttit på den :-)

hedgren: Visst är det så!

mossfolk: Tack och visst känns det som om allt hände igår!

Annika sa...

Du tar verkligen helt underbara kattbilder, och jag vet ju hur svårt det är.
Ett år...ja, nog går tiden fort..

Tankevågor sa...

Tänk att det är ett år sedan...tiden går verkligen fort och vad fina era kattkillar blev som vuxna!! Stiliga killar! Jag hade alltid någon svart katt i min kattfamilj förut.....men nu är det länge sen någon svartis fanns här i vårt liv.
Vår senaste hette Prospero (ur Shakespears Stormen) och han var en hittekatt....hans mamma var en Korat, grå och vacker och vår Prospero var svart med världens vackraste gröna ögon....
Glömmer honom aldrig....man har dem med sig resten av livet eller hur?

Villa Nian sa...

annika: Och inte blir det lättare att ta bilder när katterna är svarta:-)!

Londongirl:Visst finns dom med för evigt! Gröna ögon låter fint men jag måste säga att fyra stycken bärnstensfärgade ögon är helt ok :-)