Igår tog jag farväl av min bror. Han blev 53 år.
En man med mycket stark integritet och med många, många vänner. Jag skulle även vilja kalla honom för en livsnjutare, han tyckte om sitt liv med sin fru, deras resor, sin son och sina barnbarn. Även sitt jobb trivdes han med.
Han kämpade länge mot cancern och jobbade ända fram till den 12 juli, då går det inte längre.
Många tårar har jag fällt. Jag förstår inte varför han inte fick vara kvar. Han hade så mycket kvar att ge. Hans son skiver på sin blogg att vi ska fokusera på det ljusa trevliga och det positiva, en vis son! Och det är så vi måste göra för det går aldrig att få svar på frågan: Varför!
Begravningen igår var ljus och fin, mycket sång och dikter, tårar och ett och annat leende. Tack L, det blev ett fint minne för oss andra att ta med oss, och tack även minnestunden efteråt. Jag kommer ofta att le åt cirkelsågshistorian :-)
Jag hoppas också att min bror nu hittat den perfekta golfbanan och den perfekta vinbaren där han kan hålla ett öga på oss som han lämnat kvar här!
10 kommentarer:
Så fint du skriver Tina...
Jag sitter ännu en gång med tårar i ögonen.
Det finns inga ord som kan trösta tillräckligt.
Jag hoppas att ni kan hitta stöd i varandra och minnas allt fint så småningom.
Det finns många ärr och tyvärr blir de bara fler.
Du vet var jag finns.
Många, många kramar Linda.
Så vackert skrivet, beklagar sorgen
Kram
Jättefint skrivet, Tina...
Jag beklagar verkligen sorgen. Så sorgligt när ngn ska behöva dö så ung.
Nu ska jag läsa på hans sons blogg.
Kramar!!!
Kan bara hålla med övriga:
-Så fint skrivet!
Jag beklagara sorgen och skickar dig samtidigt en stor kram. Så fruktansvärt tråkigt för dig och din familj!
Du skrev väldigt fint om det.
Alla:
Tack ska ni ha. Det här är tungt att förstå. Men jag kommer att göra allt jag kan för att fokusera på det ljusa!
Ibland är livet bara orättvist. Man kan inte hitta meningen med det som sker hur mycket man än försöker... Ilska och frustration blandas med sorg och tårar och till slut vet man inte vilket som är vilket...
Då är livet lite svårare att leva. Men det finns en väg igenom.
Du tänker så rätt. Fokusera på det ljusa och det är ju också det man minns mest till sist, när ilskan, frågorna och sorgen lagt sig lite grann. Kramar till dig!
Tack för vackra ord om min man/din bror... J:r har också skrivit en del precis som du berättar. Stor saknad, stort tomrum efter en mycket älskad man....
lena: Tänker mycket på dig! Kramar!
Skicka en kommentar