Minnet av Pysen lever kvar som små tassavtryck i min själ!
Goaste kissen
Jag är övertygad om att hon ler åt mina grabbar idag :-)
lördag 17 november 2007
Tassavtryck i min själ
Tiden går och idag är det ett halvår sen LillPys fick somna in. Jag kommer aldrig att sluta sakna henne. Men idag har jag lär mig leva med det och jag är glad för de 16 år vi fick. Glad att jag fick dela så lång tid med henne. Glad att Djurhemmet Tassebo valde mig som ny ägare till henne.
Minnet av Pysen lever kvar som små tassavtryck i min själ!
Goaste kissen
Jag är övertygad om att hon ler åt mina grabbar idag :-)
Minnet av Pysen lever kvar som små tassavtryck i min själ!
Goaste kissen
Jag är övertygad om att hon ler åt mina grabbar idag :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
16 år, då blev det en gammal dam. Fin var hon, men det har jag säkert skrivit tidigare.
mossfolk: Många härliga år blev det :-)så go och fin var hon!
Man lär sig att hantera saknaden. När vår gamla Platon, drygt 15, gick undan för att dö på höskullen, så var det sorgligt.
Han fick namnet Platon, för att han skulle bli en klok och förståndig katt til skillnad från de vildbasar vi hade haft tidigare och se så blev det.
Klart att Pysen ler med er och åt vildingarna.
Saknaden över djur går nog aldrig över. Man får leva på minnena och vara glad över de år man fått tillsammans med dem. Håller med.
panter: Visst är det så att man lär sig leva med en saknad. Vilket härligt namn Platon! förstår att hanblev klok och förståndig :-)
matilda: Så är det matilda. Både Morris och Pysen finns kvar i mitt minne och det är jag glad över :-)
Vackra Pysen ser nog med glädje att du givit några nya pälsklingar nytt hem. Hon är nog stolt över er!
simson: Jo, hon är nog rätt nöjd med husse och matte nu :-). Visst var hon vacker :-)
Hon ser ut at tha varit både vacker och klok. Hon tycker nog at tdu har skaffat dig fullt upp med dina killar nu! :-)
londongirl: Hon var snäll också :-) och jo hon gillar nog at matte och husse har fullt upp :-)
Finaste Pysen...
Det är inte klokt vad tiden går.
Och visst har hon full koll på er :)
Och killarna förstås :)
lindalotta: Tiden går fort! Tur man har minnen:-). Hon ler säkert och tänker....och dom som trodde att dom inte skulle ha någon katt:-)
Klart hon ler åt grabbarna och åt dig som fått fler vänner.
Kramar
jill: Kan nästan känna det :-)
Skicka en kommentar