Jag funderar så!
Undras hur gammal du är och vad du gått igenom! Djurhjälpen har tagit hand om dig sedan slutet på mars. Jag vet att du levde som hemlös i en närliggande kommun. En snäll människa har gett dig mat och du har sökt dig till människor och värme, tydligen tog du dig in genom en kattlucka blodig och skadad. Kanske för att få hjälp när livet där ute blev för hårt?
Hur som helst vad gjorde du innan? Vem har en gång övergivit dig? Det märks så tydligt att du måste ha haft mänsklig kontakt. Du är inte rädd för oss tvärtom du vill så gärna ha kontakt. Du älskar kontakt och är nästa lite för ivrig i kontakten ibland. Maken blir rädd när du kärleksbiter men han börjar lära sig han också. När man går förbi så sveper du ut med tassen bara för att få en nära och kunna buffla lite.
Ditt sätt att ta hand om Elthon är otroligt, både maken och jag blir helt tårögda. Jag visste inte att en katt kunde vara så omhändertagande, otroligt att se! Och du är inte bara omhändertagande du är tålmodig också, trots att du är stel så låter du Elthon leka och studsa runt dig. Ok, Elthon börjar bli större och du säger till honom ibland men även det behöver den lille lära sig! Blu-Ray en läromästare :-)
Men jag kan inte förstå!
Vad hände? Du måste ha varit underbart söt och go som liten kattunge. Tröttnade någon på dig? Övergav någon dig? Hur kan man göra så?
Men en sak är säker här är du älskad och respekterad. Du blir aldrig övergiven igen!
12 kommentarer:
Tack för att du delar med dig av Blue-Ray och Elthon!Jag blir tårögd av lycka när jag läser att de har fått det så bra!
/Heléne
Nu sitter jag här med tårar i mina ögon, Tina. Så otroligt vackert skrivet! Jag säger som Helene ovan, jag blir så glad över att katterna har fått komma hem just till ER!!!
Och lille Blu-Ray....Vad har inte han fått gå igenom? Hur gammal är han? tror du har skrivit det tidigare men...Får mig att tänka på när mina grannar tog sig an George. George som ngn släppt av här på gatan i december 2005, som jamande gick till dörr till dörr, liten och smal och ensam. MEN så kärvänlig och underbar. KALLT var det också ute. Till sist fick Ingrid, min granne, nog och tog honom till sitt hjärta...Och där lever han nu i högsta välmåga. Katter är det finaste och bästa...Och jag njuter av George fastän han inte är min...
helene: Jag delar gärna med mig och jag är glad över att få dela deras liv :-)
annika: Jag är så glad att jag fått hit de båda! Gissa om vi upplever saker här :-). Men Annika man vet inte hur gammal Blu-Ray är.. veterinärer säger allt från 5 år till 10. Och min egen gissnig ligger också där. Blu är väldigt barnslig ibland och har en enorm leklust kvar. En leklust som jag inte ser i äldre katter, men samtidigt är han väldigt sliten. Mina gamla katter på 14 och 16 år var aldrig så här slitna trots sin ålder. Så svaret är att vi inte vet hur gammal han är. Vi vet inte hur länge han levt där ute utan hjälp från någon! Just nu ligger han här på golver och ser ut att vara en kattungen :-). Kram till din vän Ingrid från mig :-)
Dina tankar om katter att någon måste ha älskat och väntat på dem, tänker jag ofta om alla människor som jag ser på stan och som har farit illa på många sätt. Någon gång måste dessa människor ha älskats och väntats på av någon. Varför har det gått så illa för just dem??? Vem vet??? Bara tankar men ändå. Blir glad över att någon tar hand om dessa vilsekomna katter/själar.........
lena t: Själar som hamnat fel är alltid värda ens tankar. Jag brukar träffa Ramon när han säljer Situation Stockholm! Hans stolthet över att ha fått en artikel publiserad var enormt skön att se. Ramon är nog på väg in i samhället igen och för mig är det en glädje!
Ibland önskar man verkligen att man kan tala med sina djur. Så skönt att läsa om hur väl de finner sig ill rätta.
Tina!
Underbart skrivet av Dig och så rätt!
Här är lite mer info om Blu-ray:
Jag hade "förmånen" att ta emot Blu-ray som jourhemskatt den där dagen i mars.
När han kom så grät jag p.g.a. hur han såg ut. Då hade han fullt av skador efter slagsmål med andra hankatter som han troligen fått i revirkamper i jakten på mat.
När det var som kallast hade han tagit sig in genom en kattlucka hos en barnfamilj i Vallentuna. Kattluckan ledde in i deras tvättstuga och det var där familjen hittade Blu-ray uthungrad och skadad. De kontaktade då Djurhjälpen och det var så han hamnade hos mig. Han togs omgående till veterinär för omplåstring och blev också kastrerad. Efter en tid flyttade han till katthemmet i Vaxholm och sedan kom DU Tina och Din man. En riktig sannsaga!
Många pussar på nosen till Blu-ray från "gammelmatte".
Mvh
Eva
Ja, en tår tittar fram när jag läser vad du skriver till Blu-Ray... Dina ord är så fulla av kärlek. Djur är en fantastisk gåva.
panter: Ja, tänk om dom kunde berätta! Det är så skönt att se hur dom börjar trivas :-)
Eva: Tårarna trillar ner när jag läser. Jag känner sån tacksamhet för att det fanns människor omkring Blu-Ray som fångade upp honom när han behövde det mest. Tack barnfamiljen, Tack till djurhjälpen och Tack till dig Eva.
Fortfarande funderar jag på hur man kan överge en katt....
Han har fått dina pussar och han kärleksbiter tillbaka till dig :-))
hedgren: Djur är en gåva, så är det :-)
Det är tidigt på morgonen, jag sitter på jobb och ska försöka komma igång.
Tänkte hälsa på lite på morgonen och få lite morgonkaffe och så slutar det hela med att jag sitter och gråter.
Men sagan har fått ett lyckligt slut och man kan inte gråta över alla hemskheter som har varit, då skulle man vara rödögd alltid.
Men dina tankar om vad som har hänt innan och alla kommentarer fick mig att gå igång.
Tack och lov att det finns någon rättvisa i världen och att de små rara herrarna har hittat rätt nu.
Djur kan inte tala så att man förstår och ibland är det så frustrerande, man vill ju så gärna veta.
Det får bli en stilla undran och så får ni njuta av tiden tillsammans.
Kramar till Er alla fyra.
lindalotta: du har rätt man ska inte gråta över det som varit. Vi får aldrig reda på vad som hänt innan och kanske är det bra.
Killarna har hittat hem och vi är väldigt glada över att ha dom här hos oss :-). Dom berikar mig dag!
Kram till dig!
hej! jag har också en hittekatt hemma som är så kelen och älskar oss så mycket. har också många gånger tänkt på hur någon har kunnat vara så grym så de bara har lämnat den lilla gullungen som är så kärleksfull. jag brukar tänka att hon hade kommit bort från sitt hem, det blir åtminstone lättare att bära på det viset...
vi får se till att älska våra katter lite extra mycket nu helt enkelt...
Skicka en kommentar