Lilla hittekatt inlämnad 6 oktober -Isabell, har fått somna in. Frakturerna var för allvarliga och hennes allmäntillstånd var för dåligt. Trots att tårarna rann och jag blev oerhört ledsen så är jag glad att hennes sista tid inte blev ute på en kall gata med bilar och andra otäckheter runt om. Hon fick den bästa vård och behandling mot chock och även smärtstillande medel så hennes sista tid blev så bra det kunde bli och det känns bra!!
Tack Albano för att ni gjorde vad ni kunde och att ni gav av er tid! Och tack vad det nu var som gjorde att vi kom just den vägen just då!
Och tack Alla ni här för era tankar och uppmuntrande ord, den lilla hade stort stöd runt om och det känns bra!
Ikväll tänder jag ett ljus för henne!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Usch... Nu gråter jag också...
Men man måste tänka på att hon var i de bästa händer, tack vare er.
Och precis som du skriver så slapp hon att vara ensam och hon fick all hjälp hon kunde få.
Stor kram.
lindalotta: Är så glad att vi kom förbi där! Kram tillbaka till dig!
Jag ska försöka hålla mig till lite solskenshistorier nu.
Ibland blir det inte riktigt som man vill... Men kisen fick ett värdigt slut och det är det som får räknas nu. Och du och din man har gjort en verkligt god gärning. Och allt kan inte vara solskenshistorier - så är inte livet. Man får klara av även sånt här.
hedgren: Du har så rätt, livet består av både sol och regn! Tack :-)
Det är tack vare er som den här hemska historien blivit lite av en solskenshistoria trots allt. Hon fick ett värdigt slut med omtanke och utan plågor. Heder till er för det!
simson: Tack Simson! Jag tänker mycket på det här och har även skrivit en insändare och skickat till lokaltidningen. Hoppas den publiseras. Men du har rätt det bak molnen är det en liten solskenshistoria trots allt. Det värmer när jag tänker så!
Blir rörd av ert stöd!
Skicka en kommentar